Apropå regnbågsfamiljer.

Nuförtiden så står regnbågsfamiljer för familjer där föräldrarna är homo, eller iallafall av samma kön. Jag tycker egentligen att det är ganska fjantigt att kalla sådana familjer för "regnbågsfamiljer". Familj som familj, spela roll. Det blir konstigt om man gör det konstigt. Men. Trots allt hade jag inte gift mig med en kvinna i Alingsås. Sort of speak. Det lär vara lättare att komma undan skvaller och tissel och mobbing i en något större stad. Människor må vara hur frisinnade de vill. På avstånd. Det är svårt att vara frisinnnad om det kommer en muhammedan och gifter sig med Petronella som då föder krullhåriga barnbarn. Ni förstår poängen.


Iallfall ville jag påminna om att regnbågsfamiljen även är en metafor som beskriver familjer som består av barn av alla kulörer och sorter. Brad Pitt och Angelina? Äsch. Jospehine Baker var först. Från början ville hon ha en liten regnbågsfamilj bestående av en röd, en svart, en vit och en gul liten bebbe. Med tiden kom regnbågen att bestå av tolv färger. Inte dåligt av en svart kvinna på 50-talet som mest gjorde sig känd för att dansa i bananer. Och eftersom jag ännu är fast i mammamyset så hade jag gärna gjort en Josephine Baker, eller iallafall adopterat ett barn till. Det finns så många oälskade barn i världen. Mitt hjärta är stort. Men jag har i sanning inte råd. Blir det fler barn, så får det bli på det traditionella sättet. Jag beställer en ny av storken.