Lägenhetsvisning. Och radhus att hyra. Och varför man gör som Nalin Pekgul.

Minsann har jag fått ännu ett lägenhetserbjudande från Boplats. Undrens tid är inte förbi. Imorgon skall jag gå och titta på en lägenhet vid Mölndals Bro. Som alla andra överger jag förorten när jag skaffar barn. Det är lätt att oja sig över segregationen, men jag ser få opinionsbildare med adresser i Gärdsås eller i Biskopsgården. Put your action where your mouth is. Eller hur det nu var.

Hyresgäster som har valmöjlighet vill inte bo granne med krigsveteraner från Afrika eller huvuddukar från Irak eller sliriga svenskar på fel sida av socialbidraget. Inte ens jag vill att Mathilda skall bli som flickorna på "fel" sida älven. Det klarast lysande exemplet på familjeflykt är väl ordföranden för socialdemokratiska kvinnoförbundet, Nalin Pekgul, som flyttade från Tensta "på grund av ökande våld".

Den som vill fly ännu längre från storstaden och in i skogen kan med fördel gå in på Förbos hemsida. De hyr ut radhus i samhällen som Floda och Mölnlycke. Solidariskt nog har de bostadskö med poängsystem, som grundar sig på hur många år man har köat. Som på den gamla goda tiden. Ni vet. När det fanns ett kommunalt kösystem. Jag har ganska bra med poäng hos Förbo. Men Mölndal ligger nästgårds med svärföräldrarna. Jag behöver barnpassning. Annars kan jag bli lite småtokig och halvkocko och dra till Tokyo utan returbiljett. Själv. Vi flyttar till Floda om tre år eller så. När Mathilda blivit lite lättare att sysselsätta med rofyllda aktiviteter. Jag skall lära henne läsa. Tidigt. Pluttan.