Jag växte upp i Alingsås och flyttade därifrån när jag var tjugotvå. Som alla utflyttade småstadsbor när jag blandade känslor inför staden. Social kontroll versus gemytlig trygghet. Nostalgi versus tonårsångest. Med tiden har trygghet och nostalgi vunnit över de mer negativa adjektiven, men jag lär aldrig flytta tillbaka. Jag hälsar på släkten emellanåt och fascineras över tidens stillastående. Metaforiskt återvänder jag till Bolwbys trygga bas och tankar lite säkerhet innan jag beger mig tillbaka ut i den stora världen. Som den tultande tvååringen gör. Och som utflugna barn gör när de kommer hem med smutstvätt och äter middag. Moster Astrid gör jättegoda köttbullar. Man får grabba tag i de få fixpunkterna man har här i världen.
1 kommentar:
"Man får grabba tag i de få fixpunkterna man har här i världen."
Amen.
Skicka en kommentar