Wham och Modern Talking har gemensamma nämnare.

Tiden suddar ut orättvisor. Och i fallet Modern Talking och Wham så blir The hottie The Nottie och vice versa.

Wham var riktigt stora när jag gick på högstadiet. Och jag satte inte upp planscherna för att jag tyckte att George Michel var snygg. Han var tjock och lurvig. Nä. Det var Andy Ridegely som alla trånade efter på trettonåringars speciella vis. Man får väl säga att George Michel har åldrats bättre än Andy, såhär tjugofem år senare. Tyvärr hittade jag inga royaltyfria bilder på Andy, så är du nyfiken får du följa den här länken. I Modern Talking har Anders blivit en liten tjockis, emedan Dieter bär åldern bättre än när han var ung. Trettonåringar tyckte nämligen att Dieter var ful. Anders var så söt.

Det kan inte vara kul att vara trånobjekt och sakta förfalla i offentlighetens ljus. Jag kan ju gömma fina ungdomssynder i fotoalbum och slänga bort nyckeln. Funkar inte riktigt på samma vis om man är kändis. Det kostar på den narcissitiska självkänslan att vara exhibitionist om man lever på sex appeal. Lättare att heta Doris Lessing gissar jag.

Modern Talking är stora i Ryssland. Natürlich.