Ibland är det en enda ögonblinkning som ändrar livet för åtminstone tio personer. Mathildas näst äldsta kusin Alexander krockade med mopeden förra året. Han hade hjälm, men det hjälpte inte. Han blev totalförlamad. Det är sådant där som händer andra barn. Inte de man känner. Logopederna säger att hans intellektuella förmågor är intakta. Med andra ord. Fladdrar han i sin glaskupa. Och väntar på att nervtrådarna skall växa ihop kanske en liten smula till. I februari skall han träna med move and walk. Ett enda framsteg skulle göra den allra största skillnad. Främst för Alexander. Men också för mamma och pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar