Vad hände med tanterna?

När jag var liten hade femtioåriga kvinnor kappa, fotriktiga skor och grått hår. Inte så sällan var de hemmafruar. Det var tryggt med tanter. Tanterna byggde villkvarterts själva själ. Syjuntor, bygdegårdsmöten, virkade grytlappar, kafferep, äppelkok. På gott och ont är tanten idag utrotad. Tantmodet man kunde hitta på Borås Textil är vikt för pensionärerna. Tacka för det. Om tio år skulle jag per definition vara tant. Men vem vill vara en osynlig grå hemmafru med framtiden bakom sig liksom....

År 2000 fanns det 224 000 hemmafruar i Sverige. 1950 var de 1,3 miljoner (och då var sveriges totala befolkning hälften så stor). Skänk en tanke i ett ögonblick vad det betydde för kvinnan. Utan inkomst är du gift med en man för att du måste, inte nödvändigtvis för att du älskar honom. Din ATP blir lika med noll. När barnen är vuxna är du reducerad till en könlös mormor/farmor. Världen är så mycket större än familjen och köket, men hur skall du kunna ta dig till New York när fem personer skall klara sig på en lön? Och så vidare. Sedan kan man ju göra som Lita Ford på bilden ovan. Tjäna sina egna pengar, dra sig tillbaka till en karibisk ö och fostra sina söner och sin man för att man vill, inte för att man måste. Bilden på Lita är hyfsat up to date. Kvinnan är född 1958 (!!). Solen på Mauritius har varit snäll mot hennes hud. Och Botoxmannen också förstås.