Genvägen via kyrkogården.

Närmaste vägen till dagis går via Kvibergs kyrkogård. Man kan ju tänka sig muntrare morgonpromenader, men det är om inte annat allmänbildande att vandra genom en kyrkogård under arbetstid. Det verkar ha dött en del folk över jul. Det finns mycket blommor och kransar. Mysteriet hur man gräver gravar när det är tjäle i jorden är löst. Kyrkogårdsvaktmästarna använder en stor cementplatta, lika stor som en enkelsäng ungefär, med ett gigantiskt eluttag mitt på. Den lägger de på gravplatsen, kopplar på strömmen och dagen efter gräver man upp graven med grävskopa. Varm jord luktar uräckligt. Fantasier om benbitar och halvruttna lik kommer som ett brev på posten. En iakttaglese är att varm jord i kall morgonluft avdunstar massor med ånga. På håll ser det ut som om man luntar.

En annan iakttagelse är skillnanen mellan den gamla delen och den nya delen av kyrkogården. Den gamla är lätt att identifiera. Gravstenarna är pyttesmå och med ett minimum av pynt. Den nyare delen, säg trettiotalet och framåt, har gigantiska gravvårdar och familjegravstenar. Även den mest blygsamma Johansson kostar på sig en gravsten modell större, gärna i Bohusgranit. Med tanke på att en gravsten kostar minst tiotusen är bokstavligt talat miljoner miljoner pengar nedgrävda på Kviberg. Säger väl en del om människans behov av att synligt visa sin sorg.

Jag som i dagsläget har döden på distans kan cyniskt tänka att begravningsbranschen måste vara lukrativ. Minimal marknadsföring, men kunderna kommer ändå i en strid ström. Var det någon som såg dokumentären "Necrobuisness" om begravningsbyråskandalen i Polen? En kvicktänkt begrevningsentrepenör erbjöd ambulanssjukvårdare provision; kunde de tipsa honom om dödsfall så fick de x antal kopek. Extrapengarna resulterade i att ambulansmännen tog livet av 8 000 akutfall. 8000 nya kunder till begravningsbyrån. Enda svenska skandalen hitills är Uppdrag gransknings avslöjande att kyrkogårdsvaktmästare krossat kistor för att gräset skall ta sig bättre. Bristande respekt för griftefriden. Men ändå långt ifrån den polska handeln med död.

Dessutom. Nuförtiden kan man beställa en gravsten i form av runsten från Kalle runristare. Om man nu inte vill bli en diamant förstås.