Hjärtevärmare. Barnhalsduk.

Den fina i raggskocksgarn. Sticksig.

Den röda i akryl. Inte lika fin, men osticksig.

Bägger två samtidigt är roligare.

Den otäcka moharihalsduken. Evighetsprojektet.

Jag har inte gått under jorden, bara gått till dagis. Mathildas första skolvecka, och under tiden som hon lär känna fröknarna sitter jag och stickar. Har snöat in på stickning såpass att jag slutat blogga. Stickade grejor till Mathilda är kul; barnkläder går snabbt. Annat är det med vuxenacessoiarerna; en och en halv meter in i mohairhelvetet har jag lagt sjalprojektet åt sidan till förmån för halsdukar till lillan. Barnhalsduken jag gör nu kallas "hjärtevärmare": den kopplas ihop över bröstet genom ett stickat hål, vilket minmierar risken för strypning i dagisgungorna. Är du sugen på att göra en hjärtevärmare kommer här en enkel beskrivning:

Lägg upp 22 maskor, sticka slätstickning eller rätstickning i 25 cm, sista varvet av slätstickningen maskar du av fyra maskor, när du kommit nio maskor in i arbetet. Varvet efter lägger du upp fyra maskor igen. Sticka resårstickning (2 r, 2a) i 3o cm, därefter slätstickning i 25 cm. Maska av. Färdigt.

Fördelen med rätstickning iställer för slätstickning är att kanterna inte "krullar" sig. Smaksak vad man vill ha. På min röda har jag blandat.