tisdag 6 januari 2009

Shop til you drop.


Det är väldigt roligt att handla kläder och saker till lillan. Lite otacksamt dock. Hon växer ur kläderna snabbare än jag hinner tvätta dem. Till och med jag fattar att det är kvalificerad kapitalförstöring att köpa en overall för åttahundra som man inte kan sälja och som hon bara kan ha i en månad eller två. Så jag håller mig inom budget. Max femhundra pix i månaden på nipper till lillan. Lena poängterade nämligen en sak för inte så länge sedan. Att Mathilda är för liten för att kräva märke på blöjbyxan och att hon är lika nöjd i begagnat som nytt. Att lägga pengarna från klädkontot på, låt säga, ett bosparande är klokare och gör mer nytta för Mathilda när hon flyttar hemifrån. Än att jag skickar säckvis med nästan nya barnkläder till myrornas. Det är rationellt att tänka så. Det finns bara en nackdel med resonerandet. Shopping har sällan med rationalitet att göra.


Till att börja med. Mathilda är min narcisstiska förlängning. Är hon fin och gullig och får beröm för att hon är söt och fint klädd så speglar det av sig på mig. Dessutom känner jag mig som en god mamma när hon är mätt och varm och väl påklädd i pax-kängor och fårskinnsmössa. För det andra. Shopping är en hobby som gör livet roligare. Att fynda och likt ekorren samla nötter inför vintern känns bra för stenåldersmänniskan. För det tredje, och här är det lite farligt; shopping reducerar stress och kanaliserar ångest. Att skapa miljöer och klädstilar och små samlingar av skor och tallrikar gör ordning av kaos. Det är de här tre hörnstenarna i shopping som inte har med ekonomisk rationalitet att göra alls.


Sedan finns det en annan reflektion över köpbeteende och det är skillnaden på kvinnligt och manligt. I vårt hushåll är det jag som tycker om att handla. Mest förbrukningsvaror. Kläder. Doftljus. Prydnadskuddar. Ja herregud, till och med att storhandla på Willys roar mig. Jag fyller skåpen och inreder björnidet så att flocken har det varmt och skönt och mysigt. Danne däremot handlar inte. Han investerar. I en gitarr. En i-pod. Böcker. Han blir stressad av att "springa i affärer". Något som jag måste göra för att hitta det absolut bästa priset och det absolut bästa fyndet. Och jag garanterar att han inte har en aning om vad Kiddoz eller Russinet är. Så. Kvinnor handlar mys. Och män handlar status. Sedan att manliga statusprylar är viktigare (femtiotums plasmateve) än kvinnliga dito (pradaväska i vinrött skinn) är ju en helt annan historia.

Inga kommentarer: