Jag gjorde en del dumt när jag var sjutton.

Och ännu mer dumt när jag var tjugofem. Jag tog inte hand om mig själv. Jag tänkte inte framåt lika mycket som jag tänkte inåt. Det tar tid att bli vuxen, eller iallafall att mogna. Det tar tid att ta reda på vad impulserna egentligen betyder innan man agerar ut dem. Jag skruvar fortfarande på mig i obehag när jag tänker på vissa saker som en något yngre människa gjorde. Men jag kan samtidigt le åt andra saker. En tjugotreårig Kajsa var mer spontan. Då. På den yngre tiden. Det var roligare. Men om topparna var högre var även dalarna djupare. Och jag var alltid fattig. Och alltid på jakt efter ett mindre skitigt skitjobb, eller en något bättre utbildning Alla de olika åldrarna finns inuti, likt årsringarna i ett träd, de finns där samtidigt. Medelåldern smeker barnahuvudet med en tröstande hand och säger "Om du bara visste. I framtiden kan du vända dig och se tillbaka på det här som som ett minne. Det kommer att förpassas till historia och du kommer att överleva med både heder och livslust i behåll. Härda ut. Lev ut. Även du skall bli gammal. Och emellanåt också ganska lycklig."