....har tillbringat kvällen med att åse pjäsen "En helt god kvinna" på Stadsteatern i Göteborg. Historien är inte så mycket att orda om, den är ganska banal; en intellektuell 35-årig, kvinnlig regissör reflekterar över manligt och kvinnligt och över livslånga kärleksrelationer. Innehållet kändes inte så intressant. Tyvärr. Så allmängiltigt att det förlorade skärpa och udd. Men. Formen för skådepelet var däremot riktigt kul och kreativt. Som att sitta i "I huvudet på John Malkovich" liksom. Publiken snurrade runt på scen och skådespelarna använde salongens stolsrader som rekvisita. Skådisarna hade riktigt roligt när de fick flyga i vajrar och jucka mot busskurer och tala med bukdockor och simma på torra land. Själv fick jag ett uppslag till en zombie-pjäs där jag satt på tredje scenrad. Phantom of the Opera i all ära. Är det någon som VERKLIGEN har gjort en skräckpjäs? Naturligtvis skall skådespelare och publik vara på samma scennivå som det var idag på Stadsteatern. Obehagligt nära. Och så skall det vara mörkt när zombisarna hasar runt på scenen, blandat med starka lampor och fågelkvitter när historien förs framåt av de överlevare som berättar sagan. Carolina Frände hade massor av dramaturgiska grepp som skulle passa fint i en zombiehistoria. Nu är bara frågan - hur säljer man in sitt manus som Lars Norén....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar