Hade en diskussion kring nappflaskandets vara eller inte vara. Veteranen i samtalet hävdade bestämt att en ettochetthalvtåring skall dricka välling i mugg, sittandes upprätt. Ett barn med disposition för öra-näsa-hals får nämligen öroninflammation mycket lättare om hon ligger ner och dricker. Dessutom. I sann Anna Wahlgren-anda: i sängen sover man. Där skall inte ätas eller lekas.
Undertecknad erkänner gärna sina tillkortakommanden. Mathilda äter välling ur nappflaska liggandes i sängen både morgon och kväll. För att lilla mamsen har stressiga morgnar (det tar en eeeeeviiiiheeeeet att vänta på en uppäten smörgås). Kvällsvällingen är en helt och hållet egoistisk handling. Det finns inget mysigare än ett barn som trygg, mätt och varm somnar in på dina arm.
Uttrycket "det kompetenta barnet" börjar dock få sitt innehåll. Mathilda håller nämligen själv på att välja bort nappflaskor och pipmuggar. Hon vill apselut äta på samam sätt som de vuxna idolerna. Ungefär som att potträningen verkar ge sig av sig själv. En smutsig blöja tar hon själv av sig och går sedan och hämtar en ny. Så. I Mathilda-fallet verkar det bara vara att luta sig tillbaka och förlita sig till utvecklingsstadier och utvecklingspsykologi. Var sak har sin bibliska tid. Tror att jag skall repetera gamle Piaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar