tisdag 11 augusti 2009

Småsår dör man inte av, men de kan förpesta vardagen i flera veckor.

Jad äd hed däbbt å dan knabbt ambas. Jag nyser och snorar och nyser och kan tyvärr inte skylla lidandet på dagis-bacillen eftersom lillan har mycket fria luftvägar. Antar att det är något som pollinerar utomhus just nu. Typ Gråbo. Gråbo luftpollinerar från juni till september googlade jag precis upp. NÅGOT jävelskap är det i vart fall.
Jag är fullständigt medveten om att det är ett välfärdsprivilegie att gnälla över allergisnuva. I Sudan hade de liksom varit jäääävligt glada för en spik i foten. Men man KAN dö i nyssjukan. Jodå. Det KAN man. Jag körde NÄSTAN av vägen imorse när jag nös fyra gånger på raken. Rallarnysningar. Sådana där som illar och svider i näsväggarna och som drar igenom kroppen som en kastvind. Med 130 km i timmen är det bara hålla i ratten och hoppas på det bästa.
Precis som när man kör i hällande ösregn med en lastbil till höger och en mötande lastbil i motsatt fil. Då gäller det att hålla hårt i ratten och hoppas på utebliven vattenplaning eftersom man inte ser ett skit ett skvatt ett jota i tre sekunders svallvåg. Det finns inte one of mankind made vindrutetorkare som klarar av dubbla lastbilskablascher. Lika lite som det finns en bihåla som klarar av en gråbonysning utan att dra med sig hela människan i fallet. Fyyy faaab. Jag har en jävligt stor spik i foten.

Inga kommentarer: