Frukost på Tiffany's? För fem spänn är det frukostbuffé på Ikea.

Kamprad förstår att omge sig med kloka rådgivare. Nästan gratis wienerkorvar och mjukglassar vid utgången och bollhav vid ingången, klart barnfamiljerna vallfärdar till Ikea när det är helg. Kamprad har naturligtvis sett en lucka i omsättningen. Sådär mellan elva och tretton är det liten kundgenomströmning på varuhuset. Vad gör den gode Kamprad då? Jo han pockar med lockvaror och familjemys i form av nästan gratis frukost. Om du ändå ska till Ikea kan du lika gärna vara där tidigt och passa på att äta frukost för en guldtia. Äggröra och prinskorvar köper man till för en osynlig summa pengar. Som det föll sig var jag och Mathilda där i lördags (klockan tio är ganska sent för mig nuförtiden. Jag hade gärna sett att affärerna öppnade halv åtta på morgonen. Det är sånt som händer när man har pigga barn....). För att ryktet skall sprida sig ännu snabbare var frukosten nedsatt till två för en. Alltså fem riksdaler för frallor, kaffe och inplastat pålägg. Tjapp. Bukfylla är alltid bukfylla, och brunchen på Incontro kräver dyr parkering på trånga gator, och dessutom finns det inget Smådal datorbord att köpa på vägen ut.

I förbigående sagt har Ikeas monteringsmannualer blivit ljusår bättre än de var när jag köpte min första Billy på åttiotalet. Jag monterade ihop skrivbordet alldeles själv. Det är en märklig triumf att montera ihop en Ikea-grej utan missöden. Man känner sig ohyggligt smart. Som om man överlistat systemet på ett mycket elegant sätt. Fast om jag realitetsprövar übermenchen. Vad jag egentligen gjorde var att jag köpte ett platt paket, fraktade hem det tunga åbäket (har ni tänkt på att ikeaförpackningar ALDRIG har handtag? Ett paket som glider är dödsdömt förlorat till asfalten), jag lade en timme av min dyrbara tid på att montera in åttiotre skruvar och fyrtio plugg - bara för att få känna mig händig och prismedveten. För vi vet ju alla. Att en Ikeamöbel håller sig stadig i ett år eller två. Max. Och i slutänden vet jag ju att det smarta draget hade varit att köpa datorbordet hemkört, monterat och färdigt från Europamöbler. Även om det kostat någon tusenlapp mer. Men snålheten bedrar visheten och yada, yada. Skrivbordet passar finfint i vårt vita sovrum. Det bidde inget sminkbord från femtiotalet. Fåfängan får stå tillbaka.