Fanskapet är tillbaka. En knöl på vänster handrygg som gör skitont. På läkarspråk heter det "ganglion", på vanlig kökssvenska "vardagsskit du inte dör av men som förpestar tillvaron under oöverskådlig framtid". Likt en efterhängsen snuva. Eller en tandvärk. Eller en hallux vallgus. Oftast dyker en ganglion upp som en följd av yttre påfrestning. Snabbköpskassörskor kan råka ut för dem. Förra gången jag hade en liknande var jag runt tjugo och spelade supermario åtta timmar per dygn. När jag slutade spela försvann knölen. Är väl samma visa nu egentligen. Med den skillnanden att jag suttit mycket vid tangentbordet den senaste tiden.
Jag har hört en och annan historia om hur man botade ganglion förr. Den norrländske läkaren som helt sonika bröt sönder knölen mellan starka knogar. Eller den lokala kvacksalvaren som bankade sönder gangliet med en bibel. Nuförtiden är vi mer civilserade. Lokalbedövning och operation. Men jag tänker göra som vanligt. Bida min tid i ett halvår eller så, och hoppas på att den försvinner av sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar