En dotter är lika mycket melankoli som glädje.

Meryl Streep sjunger sången så väldigt mycket bättre än Agneta Fältskog. Man blir gräsligt sentimenal när man är mamma till en liten dotter. Tiden går vemodigt fort. Hon går redan in till dagmamman med sin lilla ryggsäck utan att vända sig om, redo för äventyr med alla kompisarna. Jag har inte alls så svårt att se mig själv som Meryl Streep om tjugo år. Hoppas innerligt att pluttan tycker om mig lika mycket då som nu. Föräldrar får de barn de förtjänar antar jag...