torsdag 7 augusti 2008

Adolphson och Falk.

Adopphson och Falk lever fortfarande. Senaste plattan kom 2007, men de borde nog ha jobbat mer på sin marknadsföring, sin målgrupp och sin publik. Jag har iallafall inte sett skivan någon enda stans.CD:n "Vidare" har de övergett syntharna för ett mer "modernt" akustiskt sound. Vilket i sin tur har gjort att mycket av det de blev kända för har gått förlorat: det vill säga smarta texter och ett naivt och halvproducerat synthsound. Med framgång kommer gärna en längtan till förfining. Nu är det vanskligt att dra paralleller till andra grupper från samma tid, men det måste ändå göras. Doktor Alban skulle aldrig ha övergett sin ompabompa-dancehall och gräsliga engelsk "rap" till förmån för slick studiomusik . Ace of Bace skulle aldrig ha gjort mer än vad de började med: det vill säga tafflig raggasynt med charmigt urdåliga engelska texter. Adolphson och Falk skulle med andra ord ha fortsatt med kluriga texter på maffiga synthmattor. Svenska motsvarigheten till Pet Shop Boys har övergett det de är bäst på. Fast jag gillar som bekant fortfarande "Flamboyant". Och "Blinkar Blå" gör mig nostalgisk och sentimental och sätter mig i tidsmaskinen raka vägen tilbaka till flickrummet och niveaburkarna och Jane hellens sprayblond.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ehh, jag tror nog Greg FitzPatrick skulle bli ledsen om du kallade synthmattorna från A&F för "halvproducerade" så han hör det. Mannen är en synthlegend. Och tidigare producent för A&F. Han hade till och med en egen tidning om elektronisk musik en gång för länge sedan. Som kunde köpas på Ica. Eller B&W.

För övrigt hade jag och min dåvarande fästmö Katja "Ljuset på min väg" som "vår sång". Gulligt. Jag tycker fortfarande om den. texten är säker jättebanal och o-hip, men vem bryr sig.

"Hon besegrar varje motstånd.
Hon har livet i sin hand,
och när stormens vindar viner,
tar hon tvivlaren i land,
och där hon går,
faller en skugga lätt,
finner hon alltid rätt
för varje steg.
Genom nattens djupa mörker
är hon ljuset på min väg.

Hon befriar mina drömmar.
Hon betvingar min vision.
Hon behärskar mina känslor
genom tankens transmission,
och fast jag vet,
att steget är svårt i sig,
lockar hon ändå mig
att följa med.
Genom nattens djupa mörker
är hon ljuset på min väg.

I en värld som kräver styrka,
är jag alltför svag ibland,
men jag låter inte blicken vända ner,
när hon kommer som en främling på en strand.

Och fast jag vet,
att steget är svårt i sig,
lockar hon ändå mig
att följa med.
Genom nattens djupa mörker
är hon ljuset på min väg."



Jag visste inte att A&F blivt akustiska. Men samma fenomen drabbade Moby. Från att ha varit technokung blev han över en natt punkare och svor eder över sin förre genre. Men han är trovärdig nog att göra sådant utan att bli häcklad.

Oh baby, oh baby
Then it fell apart, it fell apart