Riddar Blåskägg.

“Det var en gång en man som hade präktiga hus och gårdar i stan och på landet, servis av guld och silver, möbler klädda med broderade tyger och vagnar förgyllda utan och innan. Men olyckligtvis hade mannen blått skägg: och detta gjorde honom så ful och så fruktansvärd att skåda att det varken fanns fru eller flicka som inte sprang sin väg så fort de fick se honom…”

Riddar Blåskägg är den tokige riddaren från sagorna som hugger huvudet av sina fruar. Inspiration till den sagan fick sagoberättaren Perrault tydligen från historien om Gilles de Retz. När jag läste "The Bloody Countess" nämndes Gilles de Retz i förbigående. Han var en sanslöst sinnesjuk fransk adelsman som var samtida med Blodgrevinnan. Han hade som vana att kidnappa unga pojkar, våldta dem och i samma ögonblick som Gilles nådde orgasm skar han halsen av pojken ifråga. Det var tydligen en extra krydda att se livet slockna i pojkens ögon. Han mördade bortåt 200 barn innan han åkte fast. Blodgrevinnan sägsa vara skyldig till 314 flickors frånfälle. Seriemördare är med andra ord inte något unikt för den amerikanska södern eller de sovjetiska förorterna. Tack gode gud för att människor idag, paradoxalt nog, är så sammankopplade och påpassade att det är svårt för en enda människa att osett ta ihjäl tvåhundra barn.

Inom jungiansk psykologi sysselsätter man sig gärna med att analysera mänsklighetens sagor och arketyper. Riddar Blåskäggssyndromet kallas tendensen att vilja stanna kvar i ett olyckligt äktenskap. Snabb inläsning på jungianska tolkningar på kända sagor hitta man här.