Sunkhak.

Köpte Faktum i lördags. Passerade en försäljare flera gånger som stod och ropade "faktum" för döva öron och fick dåligt samvete. Det är ärligt talat inte mycket valuta för pengarna, magasinet är en trist historia med halv-joddliga repotage, men så är ju själva syftet inte god läsning, utan hjälp till självhjälp. Har jag förstått.

I det senaste numret hade en journalist iallafall hänkat på konceptet "sunkhak", med tydlig inspiration från websidan Sunkhak (en sajt som nyligen såldes på blocket för en okänd summa pengar). Han hade besökt Murveln och Restaurang Västerhus och filosoferat över människans behov av sunk.

Men varför krångla till det. Sähår ligger det till: det är trevligt att äta middag på Sjömagasinet, och att sippa cosmopolitan på en servering med utsikt över takåsarn är pur vardagslyx. Men när jag vill känna mig avslappnad och prata skit med kompisarna så går jag till kvarterskrogen. Vilket pe definition är ett sunkhak. Till ett hak går man för att fyllna till utan att skämmas. Där ska man fyllna till utan att skämmas. På kvarterskrogar serveras plankstek och billig öl. Och lakritsshot förstås (en gammal goding från åttiotalet). Ölhak i Göteborg att roas av när man vill sunka hellre än glassa är Halta Lottas Krog, Diamond Dogs och Kellys.

Det finns en krog vid Citytorget här i Kortedala som heter 415, men det stank urinoar när man öppnade entrédörren så vi gjorde en piruett och gick ut igen. Det finns grader även i sunkhelvetet. Och 415 har inte ens riktiga utemöbler. De har avlagda skolbänkar och kontorsstolar. Det ni. Murveln är rena lounge-baren i jämförelse.