Morgnarna med Mathilda.

Det känns som om jag borde vakna. Vilar det inte något tungt över bröstet. Nä, det krälar något tungt över bröstet. Aj som -f-n vad hon nyps. Jajajojo jag skall öppna ögonen, jag skall öppna ögonen....Nämen se DÄR. Godmorgon Mathilda.

Mathilda har tagit för vana att väcka mig genom att lägga sig riktigt, riktigt nära och sedan stirra ut mig tills jag vaknar. Tar det för lång tid så nyps hon. Det är mysigt och tryggt att somna med ett barn på armen. Det är därför som Mathilda sällan sover i spjälsängen, fastän hon faktiskt sover bättre där än i dubbelsängen. Jag försöker påminna mig det. Varje morgon. Men hon vaknar iallafall med ett leende och inte med ett skrik.