På tröskeln till det ny livet och det nya året.

I söndags var första dagen på ett år som jag tyckte att det var bra drygt att vara hemma. Dagen var så låååång. Mathilda fick bada och måla och sjunga och gunga och gå till affären och äta middag och baka bullar och leka apport med Whilma. Och då var klockan ändå bara fem. Jag börjar så smått längta ut ur kokongen.