"Ser mysigt ut det där".

Den kommentaren har jag fått nästan varje gång jag gått ut med Mathilda nerpackad i vagnen. Och visst ser det mysigt ut att bli omkringkörd i den lilla barnvagnskokongen av filtar och mjukdjur och vantar och overaller. Har själv vaga minikajsaminnen av en vagn med regnskydd och smattrande regn och rinnande droppar på genomskinlig plast. Det var nog ganska mysigt. Man har ju inte så mycket att jämföra med som ettåring. Och ettåringar tänker inte i termer av frihet kontra trygghet. Eller självständighet kontra beroende. Men om du, vuxna människa, någon gång skulle få en släng av längtan in till barnvagnsgloben så behöver du bara tänka på en enda sak: vuxna, friska människor åker inte barnvagn. De står på egna ben och bestämmer själva.