Back from SHS (stora hemska skogen).

Nu kan jag skjuta med AK4 och gräva latringrop. Jag kan bädda en våningssäng och montera en stridsväst. Jag har vant mig vid att aldrig gå på toaletten själv när jag bär vapen och jag kan leva utan att borsta tänderna i tjugofyra timmar. Summa summarum är det alldeles väldigt obekvämt att leva som soldat. Men man vänjer sig. Redan dag fyra kändes det hyfsat okej att gå upp halv sex och baxa på sig tjugo kilo packning. Armékulturen är dock ingenting för mig. Skiljelinjen mellan vägledning och hjärnvätt är florstunn. Jag har lekt social turist i det militära i en vecka. Jag kom på att jag är alldeles för gammal för att (i längden) ta order som pekas med hela handen. Jag förstår att demokratiskt beslutsfattande inte fungerar i krig. Vilken tur då att jag inte behöver kriga. Dessutom hade Mathilda utvecklats något alldeles väldigt under tiden jag var borta. Hon är för liten för att mamsen skall känna det okej att avvika i en vecka eller mer. Tänker därför återgå till det civila livet och njuta alldeles väldigt av att handla på Willys imorgon. Herregud. Jag slipper ju svettas i en M90. Bara en sådan sak.