Money issues is never about money.

Fritt citerat från Doktor Phil. Som exempel. Man skall aldrig blanda pengar med vänskap. Jag och syrran hade ett långt uppehåll för att vi var oense om ett lån som hon glömt bort. Water under the bridge numera, och man kan ju tro att jag lärt mig läxan. Nope. Just nu får jag den tysta behandlingen av två bekanta som lånat en tusenlapp var. Trist är bara förnamnet. Hur svårt är det att ringa och säga "Det funkar inte den här månaden, kan du vänta till augusti?". Tusenlappar är stora lappar när man går på mammapenning. Men framförallt känns ju vänskapen ganska obetydlig.

Eller ett exempel från min egen tillvaro. När jag tjänade dubbelt så mycket hade jag aldrig pengar kvar i slutet av månaden. Numera finns det alltid en pytteliten buffert den 27:e. För att fokus har ändrats. Ansvar för en liten Mathilda ändrar behovet av tröstkonsumtion. Och dessutom är det svårt att panta tillräckligt med burkar till ett blöjpaket. Och blöjor och välling och reservpengar till billagning och läkarbesök är viktigare än en ny mobiltelefon.

Eller människor som lånar en femtiolapp eller en hundring och liksom glömmer bort alla småsummor. Där händer det något märkligt i det sociala spelet. För det känns ju helt okej att bjuda på en öl eller en lunch eller ett par nya skor - om man erbjuder sig själv, att vara generös är en skön känsla. Men att känna sig smått utnytttjad av en snåljåp väcker den rakt motsatta upplevelsen. Och vad skall man göra? Påminner man om en femtiolapp upplevs man ju själv som en snåljåp.

Eller varför människor hamnar i lyxfällor (också ett mycket utbildande tv-program på TV3). Det handlar mycket sällan om ebb i penningflödet, utan snarare om psykologiska processer man sällan har koll på. Jag återkommer i Doktor Phil-frågan när jag tänkt ett varv till.