Livet är för kort för dåligt bröd.

Det finns T-shirtar där det står "Life's to short for bad music". Min egen skriker just nu "Life's to short for bad food". Jag har rationaliserat bort korv och fiskpinnar och pulversåser och annat äckligt från hemmamenyn. Kan man inte stoppa i sig något som är färskt och gott kan det lika gärna kvitta. I linje med denna inställning har jag nu kommit till dilemmat med det dagliga brödet. Stod på Willys idag och klämde på Pågens brödpåsar. Jag var sugen på GOTT bröd. Ni vet. Sådant där med knaprig skorpa och syrligt, halvsegt inkråm och gärna fullt med frön och russin.

Good luck att försöka hitta det i påshyllorna. Svampiga brödbullar fulla med E-nummer och emulgeringsmedel (i "Den hemlige kocken" står det att industribakat bröd bara jäser i typ en kvart på det rullande bandet, det är därför alla tillsatser behövs för att göra brödet luftigt). Dessutom är fabriksbakat bröd så sött att man lika gärna kan ha det som fikabulle. Vetebulle och leverpastej är en kombo som bara går hem i Sverige misstänker jag. Bra bröd är svårt att hitta, även på bagerier. Klockan 21.00 en onsdagkväll är det omöjligt. Jag vände ryggen åt brödpåsarna och styrde stegen mot mjölhyllan. Bra kvinna reder sig själv. Här skall exprimenteras fram hembakat bröd. Jag tänkte avancera från lättbakat knäckebröd till de mer svårmanöverade limporna. En skållning på rågmjöl och russin står just nu i kylskåpet och inväntar morgondagen. Blir det bra kommer receptet på bloggen. Blir det dåligt får jag väl äta knäckebröd tills jag hittar ett ciabatta-bageri.