Med ställtiden är det beskaffat som så, att ju viktigare deadline (salstenta) desto fler flyktbeteenden ägnar man sig åt. Boktraven ligger på skrivbordet och skriker ÅNGEST och PRESTATION och BRÅTTOM för nästan döva öron, för själv bakar man bröd på surdeg och sedan sorterar man sin bokhylla i bokstavsordning och efter det stryker man alla sina skjortor och blusar och örngott och handdukar. Med spraystärk. Bodil Jönsson påstår att hjärnan under tiden förebreder sig för den stora prövningen, omdirigerar energi och sorterar in kunskap i sina rätta fack. För visst är det märkligt. Man fixar ju den där tentan. Varenda gång.Den här gången har jag inte satt någon surdeg, istället har jag lånat Stephen Kings romansvit "Det mörka tornet". I sju delar. Jag menar. Varför läsa "På spaning efter den tid som flytt" och gäspa sig igenom tebjudningar och äppelblom när man istället kan gotta sig i pornografiska beskrivningar av blod och ondska? Dessutom är det alltid säkert att amerikanska författare skriver långt. Även King. Det har något att göra med att författare en gång i tiden blev betalda per ord och sida och inte per verk. Så varje volym i tornet-serien ligger på minst 400 sidor. I runda slängar 3000 sidor text. Kommer vara färdig med böckerna imorgon kväll. Samtidigt med min obligatoriska power-point-inlämning och Daniels Baphomet-teckning (som skall sitta på bandets logga). Mathilda ligger på på min arm och leker med sin prassel-leksak, Whilma ligger och solar på balkongen och Roland rider in i präriens solnedgång.
1 kommentar:
Jag tror att "Draktårar" är mer rätt för en Kajsa. Jag har för mig att du sagt att du inte tycker om den, men du behöver bara lite extra tid för att uppskatta den. Som "Lost in translation" :-). Och någon som går i god för att det är okej att tycka om. Och det gör jag. Och jag tycker du skall skriva din barnbok nu. Du har ju minst ett nytt gott skäl att verkligen ta itu med den. Jag kan hjälpa dig att komma igång :-).
Skicka en kommentar