Aporopå social skam.

Idag, på jobbet, gapskrattade jag åt Anna i säkert två minuter. Hon berättade en fruktansvärd historia om vad som kan hända om man inte håller ihop benen ordentligt i 90-metersfallet på Skara sommarland. Sådana historier är roliga.

Såg mig själv intervjua Mikael Wiehe för en stund sedan. Sådana historier är inte så roliga. Man kan skilja mellan en dråplighet och en generande felhandling via den obekväma, skruvande tystnad som lägger sig över publiken. Felhandlingar kan innebära att man drattat på ändan framför tjugo meter krogkö, tappat kondompapper på konferensbordet vid APT-mötet (femton år sedan, fortfarande obehagligt), stammat och rodnat och fepplat sig igenom ett livsviktigt föredrag framför hundrafemtio personer (ja guuudars), blivit påkommen med att ljuga inför chefen och en av mina personliga favoriter - på bakfyllan öppna mobilens "ut"-box och med stigande förfäran läsa sms med "ärlighet varar längst" som tema.

Man kan alltid, alltid trösta sig med att smärre personliga katastrofer av ovan nämnda slag bara förblir levande i det egna sinnet. Rovan utanför Park Lane var glömd av alla efter en timme. Själv kan man dock återuppleva den sociala skammen och sätta minnet på repeat, om och om igen. Det kostar på att vara en social apa som speglar sig i andra människor. Inlevelseförmåga är sannerligen ett tveggat svärd.

Countrysångaren som fick ett flygbolag att störta.

Hört talas om Dave Carroll? Näää. Inte jag heller. Men jag har hört talas om en countrysångare som fick sin gitarr demolerad när han var på flygresa, blev vägrad ersättning av flygbolaget och fick en hit på Youtube när han skrev en låt om eländet. Efter två dagar på tuben hade aktien på United Airlines sjunkit med 10% (180.000.000 dollar). Då ringer United upp Dave och försökte få honom att ta bort länken från youtube mot en nätt kompensation. Lite sent påtänkt kanhända. Nu var Dave nämlligen inte intresserad av en ny gitarr. Han hade en hit och var berömd. Och United Airline blev flygbolaget som för alltid förknippas med "I never fly with United, cause United breaks guitars, domdomdidadej".

Andra bolag har lärt sig. "Sociala medier" kan både stjälpa och hjälpa. Jag vill inte odla alltför mycket paranoia hos någon därute, men storföretag likt Telia har heltidsanställd personal som "infiltrerar" diskussionsgrupper och Fejsbookar. Och många festliga snuttar på Youtube är ren produktplacering. Uttänkta av reklambyråer och taffligt filmade för att bli köpta som amatörfilm. Så. Den som styr debatten, f'låt, mediaflödet, styr allt.

När ska man sluta med välling i flaska?

Hade en diskussion kring nappflaskandets vara eller inte vara. Veteranen i samtalet hävdade bestämt att en ettochetthalvtåring skall dricka välling i mugg, sittandes upprätt. Ett barn med disposition för öra-näsa-hals får nämligen öroninflammation mycket lättare om hon ligger ner och dricker. Dessutom. I sann Anna Wahlgren-anda: i sängen sover man. Där skall inte ätas eller lekas.

Undertecknad erkänner gärna sina tillkortakommanden. Mathilda äter välling ur nappflaska liggandes i sängen både morgon och kväll. För att lilla mamsen har stressiga morgnar (det tar en eeeeeviiiiheeeeet att vänta på en uppäten smörgås). Kvällsvällingen är en helt och hållet egoistisk handling. Det finns inget mysigare än ett barn som trygg, mätt och varm somnar in på dina arm.

Uttrycket "det kompetenta barnet" börjar dock få sitt innehåll. Mathilda håller nämligen själv på att välja bort nappflaskor och pipmuggar. Hon vill apselut äta på samam sätt som de vuxna idolerna. Ungefär som att potträningen verkar ge sig av sig själv. En smutsig blöja tar hon själv av sig och går sedan och hämtar en ny. Så. I Mathilda-fallet verkar det bara vara att luta sig tillbaka och förlita sig till utvecklingsstadier och utvecklingspsykologi. Var sak har sin bibliska tid. Tror att jag skall repetera gamle Piaget.

Självmord och suicidalitet.

Jan Beskow, professor och läkare, specialist i psykiatri och socialmedicin. Eldsjälen bakom Västsvenska Nätverket för suicidprevention. Sök gärna på hans namn på nätet, han har skrivit mycket bra i ämnet suicid och ångest.

Ingvor Blom, eldsjäl inom SPES i Göteborg. Utan Ingvor, inget SPES.

I Sverige begår en människa självmord var sjätte timme. Det blir 1500 förlorade liv på ett år. Ett självmord är den enda handling du inte kan ångra eller göra ogjord dagen efter och sker alltid i kris och depression. En depression går att behandla. Därför är 1500 självmord en sådan onödig statistik.

Mår du själv eller någon närstående svårt psykiskt dåligt kan du kontakta din husläkare på din vårdcentral för samtal med kurator, Svenska kyrkan eller diakoniverksamheten för stödsamtal. Är du i akut kris eller i behov av samtalsstöd finns det ideella själar som har telefonjour och rådgivning, exempelvis:

Nationella Hjälplinjen
020-22 00 60, öppen måndag - torsdag 17.00-22.00, fredag - söndag 17.00-24.00

Någon att tala med
031-711 24 00 eller 031-711 24 22, öppen vardagar 18.00 -22.00, ibland helger.

Kyrkans Jourtjänst
031-800 650 - Öppen hela dygnet.

SPES
För närstående till människor som tagit sitt liv, 08 - 34 58 73, alla dagar mellan 19.00-22.00

Vägar till psykisk hälsa
Här finns länkar till verksamheter och andra stödformer både i offentlig, privat och ideell regi.

Västsvenska nätverket för suicidprevention.
Nätverket är en religiöst och politiskt obunden ideell förening, ledande i Väst inom Suicidprevention.

Kvinnan med de gröna ögonen på omslaget av National Geographic.

Jag kommer faktiskt ihåg omslaget på National Geographic. 1985 var jag fjorton. Sharbat Gula är jämngammal med mig och det var hennes otroliga gröna ögon som jagade ut från fotot. Sjutton år senare letade en journalist reda på Sharbat och tog reda på vad som hände henne efter flyktinglägret i Pakistan. Läs mer om Sharbat på den här länken. Man kan lugnt säga att det är en sak att heta Kajsa och bo i Sverige och en helt annan att heta Sharbat och bo i Afghanistan.

Terapi i Göteborg.

Om ett par veckor drar studentterapierna igång på psykologiska institutionen. Du som tycker att åttahundra kronor i veckan för psykologsamtal är alldeles för mycket pengar kanske kan överkomma det ekonomiska motståndet genom att gå till en psykologstudent. Det kostar 100 kr per timme. Du kanvälja mellan KBT eller psykodynamisk terapi. När du bestämt dig för att du vill gå i terapi hos studenterna på Psykologiska institutionen ringer du Rita Bjarnar på 031-786 16 64. Hon har telefontid onsdagar och torsdagar kl 13-14. Med andra ord timmen efter lunch.

Shop til you drop.

Det är väldigt roligt att handla kläder och saker till lillan. Lite otacksamt dock. Hon växer ur kläderna snabbare än jag hinner tvätta dem. Till och med jag fattar att det är kvalificerad kapitalförstöring att köpa en overall för åttahundra som man inte kan sälja och som hon bara kan ha i en månad eller två. Så jag håller mig inom budget. Max femhundra pix i månaden på nipper till lillan. Lena poängterade nämligen en sak för inte så länge sedan. Att Mathilda är för liten för att kräva märke på blöjbyxan och att hon är lika nöjd i begagnat som nytt. Att lägga pengarna från klädkontot på, låt säga, ett bosparande är klokare och gör mer nytta för Mathilda när hon flyttar hemifrån. Än att jag skickar säckvis med nästan nya barnkläder till myrornas. Det är rationellt att tänka så. Det finns bara en nackdel med resonerandet. Shopping har sällan med rationalitet att göra.

Till att börja med. Mathilda är min narcisstiska förlängning. Är hon fin och gullig och får beröm för att hon är söt och fint klädd så speglar det av sig på mig. Dessutom känner jag mig som en god mamma när hon är mätt och varm och väl påklädd i pax-kängor och fårskinnsmössa. För det andra. Shopping är en hobby som gör livet roligare. Att fynda och likt ekorren samla nötter inför vintern känns bra för stenåldersmänniskan. För det tredje, och här är det lite farligt; shopping reducerar stress och kanaliserar ångest. Att skapa miljöer och klädstilar och små samlingar av skor och tallrikar gör ordning av kaos. Det är de här tre hörnstenarna i shopping som inte har med ekonomisk rationalitet att göra alls.

Sedan finns det en annan reflektion över köpbeteende och det är skillnaden på kvinnligt och manligt. I vårt hushåll är det jag som tycker om att handla. Mest förbrukningsvaror. Kläder. Doftljus. Prydnadskuddar. Ja herregud, till och med att storhandla på Willys roar mig. Jag fyller skåpen och inreder björnidet så att flocken har det varmt och skönt och mysigt. Danne däremot handlar inte. Han investerar. I en gitarr. En i-pod. Böcker. Han blir stressad av att "springa i affärer". Något som jag måste göra för att hitta det absolut bästa priset och det absolut bästa fyndet. Och jag garanterar att han inte har en aning om vad Kiddoz eller Russinet är. Så. Kvinnor handlar mys. Och män handlar status. Sedan att manliga statusprylar är viktigare (femtiotums plasmateve) än kvinnliga dito (pradaväska i vinrött skinn) är ju en helt annan historia.

Maslows behovstrappa.

Katekesen enligt Kajsa. Budord nummer 1: När människan är mätt kan hon realisera sitt själv. Samhällsnormen säger, att en vuxen människa skall ta hand om sig själv. Det finns inga ursäkter för vuxna människor, oavsett om de bor i Ghana eller Sverige. Självförsörjande och självständig skall hon suga själva märgen ur livet. Och det går ju under vissa förutsättningar. Så länge man har livslust och en flock att bry sig om så finns det inga problem som är oöverstigliga. Inga alls. När jag tänker närmare efter så är det själva livsaptiten allting hänger på. Motivationen att vilja och kunna ge sig i kast med tillvaron. Det är alldeles för lätt att lägga sig på rygg och självdö.

Maslows behovstrappa är alltid en lättillgänglig förklaringsmodell till människans motivationspsykologi. Enligt Maslow har människan fem behov:

1. Kroppsliga behov
2. Behov av trygghet
3. Behov av gemenskap
4. Behov av uppskattning
5. Behov av självförverkligande.

Jag har länge, länge pendlat mellan de gröna och gula fälten. Gemenskap, uppskattning, gemenskap. Jag är en social apa. Det kommer av själva människans livsvillkor. Enligt Maslow existerar flera behov samtidigt, men individen prioriterar något av dem. Den som svälter har inte tid att söka efter uppskattning. Man måste vara mätt, varm och älskad för att kunna unna sig lyxen att finna sitt inre jag.

Min Mathilda har hjälpt mig med jämfotahoppet upp till den gröna nivån. Och med livslusten. Och därmed lusten att planera för framtiden. Mitt i det gröna livspusslet har jag börjat nosa på självförvekligandet. I andra modeller av Maslow så finns det ännu en topp ovanför själförverkligandet, nämligen transcendens. Någonstans där i transcendensen står Dalai Lama och leviterar. Och kanske David Copperfield.

Birros fru bloggar.

En del vill inte ha barn. Men befruktas ändå bara de andas i närheten av en man. Som om spermier vore ett airborn virus. Andra vill ha barn och föder lätt som en plätt utan några som helst bekymmer. Sedan finns det människor som verkligen kämpar. Med missfall och IVF och missfall igen.

På Psykologen sade en lärare en gång att sterila människor, m.a.o människor som har svårt att få barn, borde acceptera barnlösheten och ta itu med den sorgen, istället för att lägga alla tillgängliga resurser på att bli gravida med ett biologiskt barn. Lätt att säga för en kvinna med tre vuxna barn. Krasst kan man istället tycka att världen är full av barn som behöver adopteras. Men. Jag vill bara upplysa om att en sådan som jag, som varken heter Ciccione eller Stone eller Jolie i efternamn, aldrig hade fått adoptera. För gammal. För ogift. Och ingen morfar och mormor att visa upp. Vilken tur att jag varken behövde betala eller stå på väntelista för att få en älskad liten trollunge. Att allt fungerade utan administration.

Min Mathilda är så älskad så. Det är märklilgt det där. Man går igenom halva livet och gör allt för att INTE bli med barn, och sedan dånar den biologiska klockan och plötsligt undrar jag om jag verkligen KAN bli med barn. Jag hade liksom aldring prövat. Och det var hög tid att sätta igång hönseriet. Nu hade jag tur. Det gick på första försöket.

Marcus Birro och hans fru har försökt bli gravida länge länge. Två missfall blev det förra året. Och en bok om sorgerna. Nu är Jonna gravid och har intagit horisontalläge för att babyn inte skall stötas ut. En annan typ av blogg än den som Blondinbella skriver. Apselut.

Skulle du abortera ett foster med Downs syndrom?

Veckans etiska dilemma på öppna förskolan. En kvinna i Italien fick med hjälp av fosterdiagnostik reda på att en av de tvillingar hon väntade hade Downs syndrom. Den gravida kvinnan beslutade sig för att abortera det "sjuka" fostret. Tyvärr gick något fel vid aborten. Flickfostret med Downs syndrom skonades och dess friska enäggstvilling aborterades. Situationen sätter onekligen den etiska diskussionen kring mänsklig existens och människovärde på sin spets. Och abortdebatten skall vi bara inte tala om. Personligen TROR jag inte att jag skulle göra en abort om jag var gravid och barnet i min livmoder var lindrigt skadat. Jag är för gammal och livet är för värdefullt. Men det vet jag förstås inte förrns jag befinner mig i dilemmat. (Lennart Nilssons bilder på foster blir tyvärr lite mindre vackra när man känner till att de flesta av, iallafall de äldre bilderna, föreställer snyggt ljussatta misfall och aborterade foster. Magin går helt förlorad.Känns snarare som ett brott mot griftefriden att titta på döda barn i motljus).

Björngruppen på bögbaren.

Jag erkänner att jag är en smula påverkad av boken "Bitterfittan" jag avslutade igår. Den var minsann ingen "Creme Fraiche" men den påminde mig om att samhället, religionen och kärleken är präglad av mannen och har det manliga idealet som norm. Trillade nämligen över en debatt om bögideal på TV imorse. Att även bögarna hamnat i kvinnofällan vad gäller fåfänga och självkänsla. Manliga, snygga, vältränade, unga bögar står högt i kurs i gay-världen, emedan transor och handledsbögar är de minst attraktiva. Det manliga ögat sätter normen även i gayvärlden, och det som är feminint och från den manliga normen avvikande erkänns låg status.

Men. Som ett stickspår. Berättades det om "björngrupperna" som uppstått på gaybarer runtom. Det sexigaste idealet på ett raggställe är den slätrakade, vältränade, allrahelst unge bögen. De feta, orakade, otränade och företrädesvis äldre bögarna bildade grupperingar i hörnerna på barerna och skapade sig med tiden en ny attraktionskrets. Där det feta och orakade blev attraktivt. Grupperna kallas "björngrupper" eftersom de i jämförelse är raggiga, tjocka och lufsiga. Alltså. Vänd på steken. Kan DU tänka dig att de feta, orakade, sladdriga och gråhåriga tanterna grupperar sig på Deep och attraherar till sig massor av unga snygga killar? Näe. Skulle inte tro det nä. Det finns en skillnad någonstans här mellan det som är manligt och kvinnligt och attraktivt och självmedvetet.

You can take the girl out of the village but never the village out of the girl.

Jag växte upp i Alingsås och flyttade därifrån när jag var tjugotvå. Som alla utflyttade småstadsbor när jag blandade känslor inför staden. Social kontroll versus gemytlig trygghet. Nostalgi versus tonårsångest. Med tiden har trygghet och nostalgi vunnit över de mer negativa adjektiven, men jag lär aldrig flytta tillbaka. Jag hälsar på släkten emellanåt och fascineras över tidens stillastående. Metaforiskt återvänder jag till Bolwbys trygga bas och tankar lite säkerhet innan jag beger mig tillbaka ut i den stora världen. Som den tultande tvååringen gör. Och som utflugna barn gör när de kommer hem med smutstvätt och äter middag. Moster Astrid gör jättegoda köttbullar. Man får grabba tag i de få fixpunkterna man har här i världen.

Attrraktionsteori. The Secret.

Tanken materialiseras i enlighet med attraktionsteorin: varje önskan som slungas ut i universum besannas. Människan kan ses som en magnet, hon attraherar till sig det hon önskar. DET är "the secret" . Hemligheten går ut på att dina tankar bestämmer ditt öde och därför ska du tänka positivt. VILKET KVALIFICERAT SKITSNACK. Främst för att det verkar vara en hög sharlataner som tar dyra pengar för att lära ut "du kan bli vad du vill!", "var positiv och världen kommer att le mot dig!", "vill du bli rik så behöver du bara ÖNSKA dig rikedom och det kommer ske". Ett hån och en rak knytnäve i ansikte på de döende barnen i Malawi skulle jag vilja säga. Attraktionsteori gäller bara om du är född på rätt sida om ekvatorn. Eller på rätt sida älven.

Men. Om man byter ut "attraktion" mot "affirmation" så finns det en kärna av verklighet i tankegången. Dagens tankar är morgondagens framtid - på så vis att du inte strävar efter något om du inte formulerat ett mål. Chansen är betydligt större att du blir mijonär om du överger den passiva tanken att vinna tjugofemtusen på triss, och istället aktivt skriver dina deckare eller startar din restaurang. Tankekraften kan ändra människans karaktär. Hjärnan blir vad hjärnan erfar är en gammal psykologisk sanning. Det går att bygga nya motorvägar i synapserna.

Attraktionsteorin som varumärke är ändå SKIT. Den spelar på människors längtan efter enkla lösningar och genererar bara pengar till upphovsmakarna. Bojkotta kurser och böcker och skriv dina egna önkselistor. Universum lyssnar garanterat tydligare på dig om du inte gynnar bondfångare i andlig förpackning. För författaren till "The Secret" har attraktionsteorin fungerat utmärkt. Boken har sålt i över 12 miljoner exemplar. Jag vet precis vad jag skall skriva på min önskelista.

Bonusreflektion: Den konstnärlige ledaren för Hemlighetens marknadsföring borde rullas i tjära och fjädrar. Lökigare bildspråk får man leta efter. Men å andra sidan var väl målgruppen från början amerikanska kvinnor i medelåldern. Fabios fan-club.

Affektteori.

Affektteori är teroin om affekternas betydelse för människans självkänsla och tillit. I korthet går den ut på att människan under kroppsspråket och det talade språket kommunicerar via känslor. Ilska, glädje, intresse och avsky är exempel på grundaffekter. Affekterna speglas i den kommunikation som härrör från autonoma reflexer: pupillstorlek, röstläge, hudton, tja det mesta som ligger utanför viljans kontroll. Spädbarn kommer till världen med en unik karaktär och personlighet, men det är mötet med miljön som formar vilka karaktärsdrag som blir framträdande. Affektetna har grundläggande betydelse för den trygga anknytningen (attachment om man nu väljer Bowlby). Läs in dig på affektteorin jämte utvecklingspsykologin, och inse varför redan ettårsbarn förstår att styra sin omgivande miljö till homoestas. Om någon bryr sig om dem vill säga. Försummade barn får svårt med tilliten. As we all know.

Riddar Blåskägg.

“Det var en gång en man som hade präktiga hus och gårdar i stan och på landet, servis av guld och silver, möbler klädda med broderade tyger och vagnar förgyllda utan och innan. Men olyckligtvis hade mannen blått skägg: och detta gjorde honom så ful och så fruktansvärd att skåda att det varken fanns fru eller flicka som inte sprang sin väg så fort de fick se honom…”

Riddar Blåskägg är den tokige riddaren från sagorna som hugger huvudet av sina fruar. Inspiration till den sagan fick sagoberättaren Perrault tydligen från historien om Gilles de Retz. När jag läste "The Bloody Countess" nämndes Gilles de Retz i förbigående. Han var en sanslöst sinnesjuk fransk adelsman som var samtida med Blodgrevinnan. Han hade som vana att kidnappa unga pojkar, våldta dem och i samma ögonblick som Gilles nådde orgasm skar han halsen av pojken ifråga. Det var tydligen en extra krydda att se livet slockna i pojkens ögon. Han mördade bortåt 200 barn innan han åkte fast. Blodgrevinnan sägsa vara skyldig till 314 flickors frånfälle. Seriemördare är med andra ord inte något unikt för den amerikanska södern eller de sovjetiska förorterna. Tack gode gud för att människor idag, paradoxalt nog, är så sammankopplade och påpassade att det är svårt för en enda människa att osett ta ihjäl tvåhundra barn.

Inom jungiansk psykologi sysselsätter man sig gärna med att analysera mänsklighetens sagor och arketyper. Riddar Blåskäggssyndromet kallas tendensen att vilja stanna kvar i ett olyckligt äktenskap. Snabb inläsning på jungianska tolkningar på kända sagor hitta man här.

Money issues is never about money.

Fritt citerat från Doktor Phil. Som exempel. Man skall aldrig blanda pengar med vänskap. Jag och syrran hade ett långt uppehåll för att vi var oense om ett lån som hon glömt bort. Water under the bridge numera, och man kan ju tro att jag lärt mig läxan. Nope. Just nu får jag den tysta behandlingen av två bekanta som lånat en tusenlapp var. Trist är bara förnamnet. Hur svårt är det att ringa och säga "Det funkar inte den här månaden, kan du vänta till augusti?". Tusenlappar är stora lappar när man går på mammapenning. Men framförallt känns ju vänskapen ganska obetydlig.

Eller ett exempel från min egen tillvaro. När jag tjänade dubbelt så mycket hade jag aldrig pengar kvar i slutet av månaden. Numera finns det alltid en pytteliten buffert den 27:e. För att fokus har ändrats. Ansvar för en liten Mathilda ändrar behovet av tröstkonsumtion. Och dessutom är det svårt att panta tillräckligt med burkar till ett blöjpaket. Och blöjor och välling och reservpengar till billagning och läkarbesök är viktigare än en ny mobiltelefon.

Eller människor som lånar en femtiolapp eller en hundring och liksom glömmer bort alla småsummor. Där händer det något märkligt i det sociala spelet. För det känns ju helt okej att bjuda på en öl eller en lunch eller ett par nya skor - om man erbjuder sig själv, att vara generös är en skön känsla. Men att känna sig smått utnytttjad av en snåljåp väcker den rakt motsatta upplevelsen. Och vad skall man göra? Påminner man om en femtiolapp upplevs man ju själv som en snåljåp.

Eller varför människor hamnar i lyxfällor (också ett mycket utbildande tv-program på TV3). Det handlar mycket sällan om ebb i penningflödet, utan snarare om psykologiska processer man sällan har koll på. Jag återkommer i Doktor Phil-frågan när jag tänkt ett varv till.

Ninni. Du har rätt.

Spela roll om man heter carola, scheike eller david koresh. Knäppgökar. (Undrar om Carola ser det här klippet som en ungdomssynd? Det är ju iallafall typ tjugo år sedan. Harkel).

Benedictus om synd och dygd

Inom den lutherska läran utgör nya testamentet rättesnöre och ledstjärna. Modernt sekulariserade som vi är här uppe i norr, så är det väl få av oss som kan recitera bibeln. Men den som blivit konfirmerad skall åtminstone kunna trosbekännelsen och den gyllene regeln och gärna vända andra kinden till när de är slagsmål. Katoliker verkar leva mer med religionen än vad luthers lärjungar gör. Benedictus bor granne med gud. Som svensk Kajsa känner jag bara till de sju dödssynderna genom en Pitt-film. Den katolske guden lämnar dock inte sina lamm utan hoppp om frälsning. För varje dödssynd finns det en livsdygd att leva efter.

1. Vällust - dygd

2. Girighet - öppenhet

3. Frosseri - avhållsamhet

4. Lättja - flit

5. Vrede - tålamod

6. Avund - medmänsklighet

7. Högmod - ödmjukhet

En flitig, empatisk, tålmodig, generös och ödmjuk människa har stora chanser att anlända till pärleporten: med andra ord en strukturerad och arbetsam samhällsmedborgare. Till skillnad från en lat, promiskuös, ilsken, småaktig och frossande människa. Sådana som vi alla är utan våra iakttagande storebröder. De sju dödssynderna är karaktärsfel som lite psykoterapi skulle kunna råda bot på. Modern frälsning. För den som har råd. Avlatsbreven ändrar karaktär. De gudomliga dygderna är lättare att komma ihåg. Tro, hopp och kärlek. Mer sympatiskt att inrätta sitt liv efter den gudomliga principen tycker jag.

Filmterapi?

Har varit upptagen med en inlämningsuppgift i filosofi de senaste dagarna, men nu är jag tillbaka i bloggandet igen. Trillade apropå ingenting in på filmterapi centrum (http://www.filmterapi.se/) och var ju bara tvungen att bekräfta vad jag redan vet. Alla vägar till insikt är goda vägar. Och det bästa av allt när det gäller filmterapi - man behöver inte gå till en psykolog för att pröva på heureka. Det räcker med att se Il Postino, The Comittments eller Livet är underbart... Film i terapuetiskt syfte skall fungera som katalysator, ett renodlande av de egna upplevelserna (men att drama fungerar frigörande visste ju redan de gamla grekerna, katharsis - och jag med, eftersom jag alltid brukar hävda katharsis som försvar när någon vågar kritisera mig för min vurm för skräckfilm...).

Jag citerar vidare, direkt från hemsidan "FilmterapiCentrums specialitet är den av Ursula S. Henningsson neuropsykologiskt utarbetade metod som används inom behandlingen av människor med neuropsykologisk diagnos: Aspergers syndrom, autism, ADHD, ADD, Tourette syndrom". Hm. Hon tjänas säkert pengar på sin nisch. Oavsett filmterapins autencitet, så tjänar Ursula väl som inspirationskälla. Hon har förenat nytta med nöje. Så vill jag också jobba.

(....och apropå autencitet så måste jag ju bara föra denna lilla länk vidare http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/amnessida.asp?programID=478&Nyheter=1&grupp=1793&artikel=1164101 )

Måndag. Musikbörsen, igoogle och lite psykologi.

Det här är vad jag gjort idag:

1. Följt med Daniel till Musikbörsen och tittat på trumset. Till och med jag blir sugen på att leka trummis. Avslutade utflykten med en kebab vid Redbergsplatsen. Slängde halva. Har blivit bortskämd med god mat när jag gått hemma. Inte ens Whilma fick äta upp resterna.
2. Jag har uppgraderat min google till igoogle.com. Jag veeeet att jag är efter och långsam i starten, men jag inbillar mig att jag nu blivit effektivare...
3. Öppnat en blogg till som heter Kajsa Kalasmat. Så att jag hittar mina recept även när datorn kraschat.
4. Surfat runt på märkigar sidor, av mer eller mindre obscen karaktär. Dessutom hittade jag den här gamla klassikern från vittnepsykologin. Uppdaterad och upphottad. Det gäller att vara koncentrerad. Hur många gånger passar det vita laget bollen till varandra? http://view.break.com/470052

Nu skall jag leka hemmafru - tvätta och baka kanelbullar med andra ord.