Stephen King. Nu är "Vargarna i Calla" utgiven på svenska.

Det här är vad jag sysselsätter mig med idag. Sagan om det mörka tornet, del fem. Som sagan om ringen, fast för vuxna som växt upp med Freddy Krüger snarare än bröderna Grimm. Stephen Kings saga innehåller naturligtvis vampyrer från Salems Lot och schizofrena hjältar och döingar med krälande gröna maskar och ett och annat monster. Ohyggligt mycket text. Och absolut mycket mer roande att läsa än Lisa Marklund.

Den lyckliga horan.

Åh, så mycket diskussioner jag har haft med män om porr och lyckliga horor. En gång för alla - en stabil kvinna väljer aldrig prostitution, oavsett hur mycket pengar hon s.a.s. tjäna på det. I vår kultur säljer nämligen inte människan sin kropp. Det finns ingen heder i det. Om det bara gällde pengarna skulle en kvinna som lärt sig älska sig själv lätt ta tre städjobb och jobba dygnet runt istället för att ha sex med fem okända män om dagen.

Som illustrativt exempel. Läs "För tusende gången". Extremt obehaglig bok, som inte handlar om prostitution, men om vad övergrepp i barndomen gör med en människas liv och tankar. Alla lyckliga horor har inte blivit våldtagna som barn. Men jag lovar att det finns någon typ av övergrepp i deras bakgrundshistoria. Fysiskt eller psykiskt. Övergrepp gör något med människans självkänsla och problemlösningsförmåga. Så. Fundera över upprepningstvång, självrespekt och patriarkat. En liten stund.

Berny Pålsson. Vingklippt Ängel.

Det gick en dokumentär om Berny på SVT igår. Tittade i kanske femton minuter, och sedan var jag mättad. Det är lätt att förblindas av hennes exhibitionism och dramasökande, och inte se den frusna ångesten som ligger bakom. En tydligare borderline-personlighet finns inte i media-Sverige. Till och med Bernys hår är borderline. Inte Cruella de Ville. Alla som jobbar med självskadande barn och unga vuxna, som undrar över EMO-fenomenet, som funderat över hur en borderlinepersonlighet fungerar, hur ett psykotiskt genombrott kan se ut - läs "Vingklippt ängel". I EMO-kretsar är den en kultbok och Berny är idol och dramatisk inspirationskälla. Hon smittas. Tyvärr. För vuxna utgör "Vingklippt ängel" en turistresa raka vägen in i det självdestruktiva infernot. Berny bygger legenden och slukas av den. I slutänden lever hon i en malström av ångest, droger, abstinens, hallucinationer och smärta. Det är mödosamt att kravla sig därifrån. Hennes andra bok skall handla om det, men jag har inte läst den.

Ett inre tryck måste alltid ta sig uttryck. Svårare än så är det egentligen inte med skärsår på armarna och benzofyllor. Den som aldrig lärt sig att härbärgera ångest agerar ut i självdestruktivitet, våld, fylla och droger. Med ökande mognad, eller självkännedom, eller trygghet, kan ångest sublimeras in i mer kreativa och för psyket sunda saker - som arbete, konst eller relationer. Står det i läroböckerna. Empirin bevisar teorin. Och Berny skriver bra.

Marilyn Monroe och Bert Stern

Bert Stern gjorde 1962 en modefotografering för Dior med Marilyn Monroe som modell. Bildserien kallas för "Monroes last sitting" eftersom hon dog senare samma år. Mellan makeup och påklädning dracks det champagne, och Bert passade på att ta några rullar på Marilyn i mer avslappnade poser. Sätter man fotografierna i kronologisk ordning blir det hela mer intressant. Fler biler på Marilyn hittar man på den här sajten. Och varför i herrans namn Bert valde att göra om fotoserien nästan femtio år senare med Lindsay Lohan förblir för mig en gåta. Scarlett Johanson tackade väl nej. Joyce Carol Oates har skrivit en vacker bok om Marilyn Monroe. "Blonde" heter den. Läs.

Tant gredelin.

Sagor kan faktiskt bli omoderna. Gredelin är ingen gräddbakelse, utan ett gammalt ord för lila (kommer från franskans " gris de lin" , lingrå). Vilka barn vill idag läsa om tre gamla tanter och en prickig hund? Det händer ju ingenting roligt i det där Beskow-kvarteret. Krinoliner och bahytter är bara kul om det återfinns i en spännande saga. Jag vet naturligtvis vad en bahytt är, men det är bara för att jag läste Lilla huset på prärien när jag var liten. Och Anne på Grönkulla. Och Kulla-Gulla. Och Landet Narnia. Och alla Astrid Lindgren-böckerna. Och Bland Tomtar och Troll (som någon alltid köpte av jultidnings-försäljarna och gav mig i julklapp). Och HC Andersen förstås.

Men framförallt gillade jag bröderna Grimm, Gåsmors sagor och Tusen och en natt. De läste jag om hur många gånger som helst. Visst. Idag finns det blodiga XBox-spel, barnförbjudna serietidningar och porriga hip-hop-texter. MEN, då vill jag bara påminna om. Vad är riddar Blåskägg för en jävla saga? Vilka fantasier väcker inte de avskurna hälarna i Askungen? Var är psykologin i Ali Baba? Och musik - vad gör skillingatryck i stil med "I en sal på lasarettet" med en liten hjärna? Jag bara frågar.

Hej, jag heter Rulle.

Jag börjar bli gammal. Jag har bara kommit halvvägs igenom fjärde volymen i Roland-sagan om det mörka tornet. Massiv överdos Stephen King. Det blir i längden träligt med det amerikanska sättet att skriva. En liten scen om två män i en drugstore tar lätt fyrtio sidor i anspråk. GÄSP. Mentalt börjar jag äntligen närma mig "Organisationsteori - moderna, symboliska och postmoderna perspektiv". Kurslitteraturen har förflyttat sig från bibliotekspåsen till datorn, nästan helt på egen hand. I ett samhälle finns det olika sätt att räkna tid. Tideräkningen i universitetsvärlden börjar iallafall dra ihop sig till avslut. Det vill säga finalexaminationer. Försvinner jag från bloggandet i en vecka eller två, så vet ni varför.

Oh lord won´t you buy me a mercedez benz.

Den självförbrännande vägen verkar för det mesta sluta med heroin. Man kan heta Pete Doherty. Amy Winehouse. Curt Cobain. Eller Janis Joplin. Jag kör ett gammalt schabrak till mercedes. Det är så mycket rock'n roll det blev av mig. It's better to fade away than to burn out. Sort of speak. Jag jagar inga drakar. Det är inte min grej.

Bok i ämnet som rekommenderas är Kidnappad hjärna : en bok om missbruk och beroende av Miki Agerberg.

Marcel Proust för 70-talister.

Med ställtiden är det beskaffat som så, att ju viktigare deadline (salstenta) desto fler flyktbeteenden ägnar man sig åt. Boktraven ligger på skrivbordet och skriker ÅNGEST och PRESTATION och BRÅTTOM för nästan döva öron, för själv bakar man bröd på surdeg och sedan sorterar man sin bokhylla i bokstavsordning och efter det stryker man alla sina skjortor och blusar och örngott och handdukar. Med spraystärk. Bodil Jönsson påstår att hjärnan under tiden förebreder sig för den stora prövningen, omdirigerar energi och sorterar in kunskap i sina rätta fack. För visst är det märkligt. Man fixar ju den där tentan. Varenda gång.


Den här gången har jag inte satt någon surdeg, istället har jag lånat Stephen Kings romansvit "Det mörka tornet". I sju delar. Jag menar. Varför läsa "På spaning efter den tid som flytt" och gäspa sig igenom tebjudningar och äppelblom när man istället kan gotta sig i pornografiska beskrivningar av blod och ondska? Dessutom är det alltid säkert att amerikanska författare skriver långt. Även King. Det har något att göra med att författare en gång i tiden blev betalda per ord och sida och inte per verk. Så varje volym i tornet-serien ligger på minst 400 sidor. I runda slängar 3000 sidor text. Kommer vara färdig med böckerna imorgon kväll. Samtidigt med min obligatoriska power-point-inlämning och Daniels Baphomet-teckning (som skall sitta på bandets logga). Mathilda ligger på på min arm och leker med sin prassel-leksak, Whilma ligger och solar på balkongen och Roland rider in i präriens solnedgång.

Brodera en köksbonad.

Korsstygn är ett förhållandevis lätt handarbetande men resultatet blir nästan alltid ohyggligt. Vem har inte broderat på stramalj i syslöjden? Med hål så stora att man kunde sticka in ett lillfinger och med dubbelt akrylgarn. Snyggare blir det förstås om man gör det på "riktigt" med finstramalj från brodeributiken. Men sällan finns det mönster utan kattungar eller amerikanskt "Steel Magnolia"-tema. Så, apropå föregående inlägg där köksbonader nämndes i förbigående. Boken "Korsstygn på nytt" är kul om man vill pröva på mormorslivet. Utan att behöva sätta upp dålig smak på väggarna hemma. Tips från boken är ”tänka på refrängen” på kaffeduken eller en vändbar tavla att hänga på arbetsplatsen med texten ”jag hatar jobbet” på ena sidan och ”jag älskar jobbet” på den andra. Skall till en vidsynt arbetsgivare för att förstå humorn förstås. Boken kostar 113 pix på Adlibris. Som hittat.

Testa din boknördsfaktor

Boktips "Den hemlige kocken"

Först var det Janne Josefssons köttfärs. Och så den här. Låna eller köp, men framförallt LÄS den. Jag har läst många matböcker i mina dagar, men det här är den första som fått mig att slänga i stort sett allt i kylskåpet och börja om från början. Och inte för att jag inspirerats av Skipper, utan för att jag insett hur LURAD jag varit ända sedan jag blev vuxen och skaffade hushåll.

Nu vet jag att vanillin utvinns ur koskit, och att koskitsvanillinet förstör mina smaklökar. Och att köpebröd jäser i max en kvart i fabriken, och att anledningen till att mina bröd hemma inte blir som sockerkakor är för att jag inte använder emulgeringsmedel, konserveringsmedel, vetegluten, vetestärkelse och härdat fett. Och att lightgrädde är rena uppskörtningen. Vatten med stärkelse är inte grädde utan just vatten med stärkelse. Det kan man ju göra själv. Och billigare dessutom. För att inte tala om alla E-nummer, glutamater, "mouthfeels", "shelf-lifes" och annat som gjort mig putt och SUR. Det här är supersize me på svenska.

http://www.hemligekocken.se/

(Den kostar 169 kr på adlibris och 199 kr på Ordfront och är gratis i fyra veckor på biblioteket)