Det gick en dokumentär om Berny på SVT igår. Tittade i kanske femton minuter, och sedan var jag mättad. Det är lätt att förblindas av hennes exhibitionism och dramasökande, och inte se den frusna ångesten som ligger bakom. En tydligare borderline-personlighet finns inte i media-Sverige. Till och med Bernys hår är borderline. Inte Cruella de Ville. Alla som jobbar med självskadande barn och unga vuxna, som undrar över EMO-fenomenet, som funderat över hur en borderlinepersonlighet fungerar, hur ett psykotiskt genombrott kan se ut - läs "Vingklippt ängel". I EMO-kretsar är den en kultbok och Berny är idol och dramatisk inspirationskälla. Hon smittas. Tyvärr. För vuxna utgör "Vingklippt ängel" en turistresa raka vägen in i det självdestruktiva infernot. Berny bygger legenden och slukas av den. I slutänden lever hon i en malström av ångest, droger, abstinens, hallucinationer och smärta. Det är mödosamt att kravla sig därifrån. Hennes andra bok skall handla om det, men jag har inte läst den.Ett inre tryck måste alltid ta sig uttryck. Svårare än så är det egentligen inte med skärsår på armarna och benzofyllor. Den som aldrig lärt sig att härbärgera ångest agerar ut i självdestruktivitet, våld, fylla och droger. Med ökande mognad, eller självkännedom, eller trygghet, kan ångest sublimeras in i mer kreativa och för psyket sunda saker - som arbete, konst eller relationer. Står det i läroböckerna. Empirin bevisar teorin. Och Berny skriver bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar