Freddy Amigo och Paul Pott.

Den som händelsevis har missat Freddy Amigo (...) får här ett gratisklipp. Sveriges svar på Paul Pott, natürlich. Sedan att chilenare verkar gilla, och jodå behärskar, att sjunga som Jussi Björling bevisar både Freddy och Beltran.

Visst är det.

Yez. Nu väntar jag bara på Bajsmannen i Talang 2010.

Igenkännandets sneda leende...

True blood.

Jag är snart färdig med andra säsongen av "Trueblood". Finfin fantasy, om än en skamlös kopia av Anne Rice vampyrvärld. Lite grann som Lars von Triers "Riket" vs Stephen Kings "The Hospital". Men jag klagar inte. Jag har alltid varit ett fan av Stephen King. Och "Trueblood" myllrar av lagom onda, lagom naiva och lagom mänskliga karaktärer. Dessutom. Det är svårt att tröttna på signaturmelodin. I wanna do bad things with you. Hillbilliesväng.

Clint Mansell och Massive Attack. Musik jag lyssnar på inatt.

Orkar man kan man fläska på med sagan om ringens version. Eller med Oakenfolds loungevariant. Men det brutala musikvideooriginalet från filmen är absolut bäst.

Sinead har inte gått och gömt sig. Hon sjunger med Massive Attack. Bättre än Karmacoma, absolut.

Nina Simone remix. Musik jag lyssnar på idag.

Countrysångaren som fick ett flygbolag att störta.

Hört talas om Dave Carroll? Näää. Inte jag heller. Men jag har hört talas om en countrysångare som fick sin gitarr demolerad när han var på flygresa, blev vägrad ersättning av flygbolaget och fick en hit på Youtube när han skrev en låt om eländet. Efter två dagar på tuben hade aktien på United Airlines sjunkit med 10% (180.000.000 dollar). Då ringer United upp Dave och försökte få honom att ta bort länken från youtube mot en nätt kompensation. Lite sent påtänkt kanhända. Nu var Dave nämlligen inte intresserad av en ny gitarr. Han hade en hit och var berömd. Och United Airline blev flygbolaget som för alltid förknippas med "I never fly with United, cause United breaks guitars, domdomdidadej".

Andra bolag har lärt sig. "Sociala medier" kan både stjälpa och hjälpa. Jag vill inte odla alltför mycket paranoia hos någon därute, men storföretag likt Telia har heltidsanställd personal som "infiltrerar" diskussionsgrupper och Fejsbookar. Och många festliga snuttar på Youtube är ren produktplacering. Uttänkta av reklambyråer och taffligt filmade för att bli köpta som amatörfilm. Så. Den som styr debatten, f'låt, mediaflödet, styr allt.

U2. Göteborg. Lördag kväll.

19.00-20:00. Att vara förband till U2 måste vara en sällsamt otacksam uppgift. Visst. Man får spela på en jättearena inför miljontals människor. Man får se världen. Man får "värma upp" publiken två timmar inann the main attraction dyker upp. I dagsljus är det ungefär lika medryckande att titta på klo-scenen som att sitta hemma och titta på tv. Iallafall om man inte får dricka öl. Och iallafall om man sitter på de mer otacksamma stolarna högt upp på läktaren. De enda som bryr sig är de som står på parkett. Vi andra messar lite lojt på mobilen.

20.00-21.00 Jag jobbade. Med andra ord: jag är för gammal och nykter för parkett.

Konserter innebär myyyyyycket väntan. Ta med cash. Det blir en del öl om man vill ha roligt. Jag suktade lite.

21.40. Yiahaaa. Det HÄNDER något. David Bowie spelar ground control to major Tom. Jag vaknar till.

22.30-23.15. U2:s nya musik har gått mig spårlöst förbi, så jag tittar på platt-teve i en kvart. Men. Allsång blir nog inte mycket bättre än new years day. Lotta Engberg kan äta upp sin gamla skinnbralla.

What comes around goes around.

...so be good for goodness sake....

Svenne Banan.

Do you want to hear the most annoying sound in the world?Eeeeeeeeerrrrrrrgggggggggggghhhhhhh. Svenne Banan kan hamna på en ärofyll andraplats. Sveriges mest (lagligt) nedladdade MP3 den här veckan. Grattis Promo.

Tecknad sorglig saga för vuxna.

Antar att det här är slutet på Gorillaz flygande ö. Men Noodles överlever! Väl....?

69 eyes. Underworld.

69 eyes har kommit ut med en ny skiva. Tietellåten "Angels" är bäst men har tydligen ingen video. Därför bjuder vi på en annan låt här på bloggen. Texterna är väl sådär (skandinaver kan verkligen inte skriva låttexter på engelska) men musiken får mig att må braaaaaa.... Lite grann som att titta på "Underworld". Gothig rappakalja som ändå stimulerar fantasin och piggar upp en trist vardag med lite magi. Jag såg för övrigt Underworld 3 igår. Rekommenderas för varje fantasyfantast. Krönikan lever vidare. Lycons versus vampyrer och påkostade specialeffekter. Barnet i mig ler.

Melodifestivalen. Och plumpa skämt.

Svenssonlivet tuffar på, och där ingår Melodifestivalen som lördagsnöje. Petra Mede har ersatt Kristian Luuk som programledare, och bevisar med all önskvärd tydlighet att torr humor är en svår balansgång att bemästra. Det är en hårfin skillnad i tajmingen mellan roligt och plumpt. Petra landar alldeles för ofta på "plumpt". Igår skämtade hon om mens med Amy Diamond (plumpt), om könsbyte med Christer Björkman (ööööh?) om att Måns flickvän är gravid (plumptplumpt igen) och om hur Lili träffade sin man i ett rävgryt istället för på krogen (pluuuuuu....). Det välvilliga leendet fastnar någonstans vid halsmandlarna. För jag VILL ju så gärna att en underdog som Petra skall lyckas och glänsa. Men i folkliga sammanhang borde hon nog ha tappat kjolen istället för att krysta skämt. Om den onda ryggen fixat bryggan.

Up in the Blue.

Jake Oh går på repeat i MP3-spelaren.

I wish the lord could wash my sins away.

Versionen i "Oh brother where art thou" är bra, men Krauss är bättre. See you in the river, folks.

Halleluljah.Peter Jöback, Decembernatt och Jeff Buckley.

Peter Jöback har gjort kraftfullt våld på Cohens text, men "Decembernatt" fungerar alldeles perfekt som julsång - notera gärna att det är göteborgsbilder i "videon" från Youtube :-) . Dessutom. När det inte är jul längre så lyssna gärna på Jeff Buckleys bitterljuva version.

Spanska barnvisor på svenska.

Det spanska efternamnet förpliktigar. Lena tipsade mig om Marco Rios, latinamerikansk sång-och dansman som specialiserat sig inom barnvisegenren. CD:n "Sambalele" skall tydligen vara bäst, och köps med fördel från CDON.com eller från Marco Rios egen hemsida. Frågan är om jag gör en Staffan Westerberg. Alltså ger Mathilda oåterkalleliga potätaskador ( fast i detta fallet sambalelelelelele-dito). Men jag tror mer på att förankra hennes rottrådar i både den spanska och den svenska myllan. Och farfar kommer att bli glad.

Tips på House. Housemusik that is.

Om man vill få lite nya infallsvinklar till Youtube rekommenderas besök på DJ-sidor. Om inte annat är det en intressant social turism att besöka manliga bloggares hemsidor. Lite drygare, lite smalare innehåll. Och en hel del muzak. Börja med att gå in på DJ Alaa och på Houseplanet och leta i länklistorna.

Paul Oakenfold och Brittany Murphy.

Faster kill pussycat är inte någon overkill, men den lämnas kvar här på bloggen för Brittanys skull. Hon överraskade med att vara en vokalist-pingla och inte bara svår hollywoodskådis.

Äh, vad fan. Här kommer en till bra oakenfoldremix med Britney, bara därför att jag inte fick gå ut och dansa inatt:

Favoritmelodin från Mobys "Play". Fantastiskt påhittad video i all sin enkelhet. Du är härmed förvarnad för vemod:

Dags att gå och lägga sig. Gollumia lämnar sidan med en sorglig liten vaggvisa från Emiliana Torrini. Gonatt, gonatt.

Spela lagom. Space Cowboy.

Svenska Spels reklamkampanj har satt sig. Nu kan jag nästan hela refrängen till "When I grow up". Och tyvärr Jacko. Söta små flickor växer alltid upp till söta små tanter.

I sammanhangt måste jag ju bara tipsa om reklammusik.se. Alla störande små snuttar du har därinne i huvudet - du hittar dem där. Och JA, jag länkar in direkt på sidan, för jag fastnade också för just DEN verisonen av "Real wild child". Snacka om innötning av musik. Någon som kommer ihåg Cocacola-reklamen från typ 80-talet? Den (okända) artist som fick äran att göra årets cola-låt blev världskänd på ett kick. Remember Spacecowboy?