Att banta på pulver.

Japp. Jag tröttnade på den kvarhängande bukfetman. 80 kilo är 10 kilo för mycket. Sedan tre dagar "kickstartar" jag min "viktnedgång" med "vlc-kur". På ren svenska dricker jag skakat pulvervatten som ger 800 kcal per dygn. Jag fuskar och äter fast föda en gång om dagen, för jag ammar ibland fortfarande, och amningen drar kalorier. Det är faktiskt inte så svårt att svälta som jag trodde. Jag har dock kommit till två slutsatser:

1. Svältande människor är kockobengo och helt dumma i huvudet. Om jag förut hade amningshjärna så har jag sannerligen bantningshjärna nu. De kognitiva funktionerna funkar inte alls. Jag är trööög. Jag kan knappt räkna växel i affären, och hemtentan i filosofi är shitfadderitt. Jag får se det som fortbildning inom min profession. Får jag in anorektiker och bulimiker så har jag nu ett hum om hur seg i skallen man blir av energibrist.


2. 
   
   Det finns pulver och det fiinns PULVER som i överjävla-äckligt-kväljas-och-kräkas-påstuds-pulver. Köp för guds skull inte Nutrilett. Det löser sig inte. Du kan skaka din lilla burk till mjölksyrearmar, det kommer ändå ha konsistensen av sand. Dessutom. "Skogsbär" smakade verkligen toalettrengöring från ÖB. Lär av mig, och trava raka vägen till apoteket och köp "Modifast" med chokladsmak. Det är till och med gott. Vanillasmaken är väl också ok, men jag tycker inte om att dricka vaniljsås. Viktigast av allt och framförallt - pulvret löser sig. Det är värt 200 extra kcal.

Sedan att det här är dagens i-landsproblem är jag fullständigt medveten om. 800 miljoner människor i världen är undernärda, medan 1,3 miljarder lider av fetma. Marknaden för läkemedel mot fetma uppgår för närvarande till drygt 1 miljard USD. Det är sjukt. Säger jag och halsar min Modifast.