Guldklimpen växer så det knakar. Hon har fortfarande kvar smilgroparna på knogarna, och hon har inte fått en endaste tand. Hon brås på sin ömma fader. Han fick sin första bissing när han var ett år. "Bissingar" var ett ord jag aldrig ens hört innan jag fick bäbis. Dialektal skånska för tänder. Det ordet har spridit sig minsann. Och jomenvisst är det Whilma på t-tröjan.
3 kommentarer:
Min mormor, Vera Jönsson, som ju var urskånska från Höganäs sa "bissar" eller "tansebissar". Om detta är av vikt vet jag inte. Men jag tyckte om henne. Hon gjorde goda kåldolmar. Och kanelskorpor.
Jag skall bli ihågkommen för mina kanelbullar.
Kajsa, du ÄR redan ihågkommen för dina kanelbullar :-). Och din rädsla för mörker.
Skicka en kommentar