Blöjförvaring.

Blöjor blir snabbt ett viktigt element i tillvaron när man sköter om ett koltbarn. Med amningsbäbisar är det inga större bekymmer. När väl den lilla magen lugnat sig efter ett par veckor, så bajsas det kanske en gång i veckan. Bröstmjölken absorberas till fullo, och den enda restprodukten blir urin. Kissblöjor luktar inte så mycket. Med fast föda kommer dock den riktigt bajsiga blöjan in i mamma-tillvaron. Och då menar jag blöjor som kan få den mest stålmagade att känna kräkreflexer.

Fjantiga blöjhinkar som vaacumförpackar bäbisens restprodukter börjar så smått få ett existensberättigande. Hemma hos mig har vi löst det hela med pedalhink från ikea och hundpåsar. Ja, sådana där svarta på rulle. Köper man varianten med citrondoft (finns på Rusta) och knyter till ordentligt så behöver man inte springa ut med soporna varenda gång lillan gör nummer två. En bekant hade som vana att ställa blöjpåsarna på balkongen. Det hade säkert fungerat bra om hon inte bott i en storstad och haft kråkor och måsar i naturen utanför. Pippifåglarna brukade nämligen hacka upp påsarna i jakt på goda matrester. Själv har jag aldrig prövat balkongidén. Alla som har hund vet ju att hundar tycker att människofesis är godare än tårta. Har säkert med rangskalan att göra eller något. Äckligt är bara förnamnet.