

Bisarrt? Tja. Etiskt? Mjä. I Sverige hindrar lagen om griftefrid att man gör smycken av kremeringsaska. Anhöriga kan inte bara hämta ut en urna och förvara den efter eget gottfinannde - eller skicka iväg den i ett paket till USA för diamantomvandling. Tycka vad man vill om detta. I Sverige recyklas redan döda personer. Krematorievärme kopplas på många platser i landet till fjärrvärmesystemet. Vilket innebär att döda personer cirkulerar i dina element och i ditt kranvatten i form av värme.
Så likaska i diamanter kan anses vara omsakligt eller en fin idé. Jag skulle iallafall gärna sitta infattad som en diamant i ett släktsmycke. Istället för att få min aska spridd för världens vindar i en minneslund, eller mitt lik jordfäst i en grav som ingen efter tio år har lust att gå till. De jordliga kvarlevorna är ett bekymmer främst för de som är efterlevande.
Och för er som aldrig har ordnat begravning kan jag säga att 18 000 är en struntsumma i sammanhanget. Det är vad lite blommor och en kista kostar. Fonus är ett lukrativt företag. Six feet under.
1 kommentar:
Det HÄR gilar jag skarpt. Jag kan tänka mig att bli någons diamant. Men ordet "ögonsten" får en märklig twist.... I och för sig så innehåller väl ögonen ingen användbar råvara för tillverkning av industridiamanter.
Skicka en kommentar