Ja herregud. VEM trodde att vävda plastmattor skulle orsaka designfeber ute i mammastugorna? Jag har tidiga minnen av vävda plastmattor från en sommarstuga långt ute på landet. Döda flugor på fönsterbrädan (det låg en kohage runt hörnet), linoleumgolv och så den där vävda plastmattan från sextiotalet i ljusblått och vitt. Skitful, och fullt av smulor mittimellan alla plastvävarna. Pappelina återkopplar inte så mycket till döda flugor. Det handlar om prisbelönt design, hypat varumärke och en prisbild som skänker plastmattan en svag air av exklusivitet. För jag menar. Det ÄÄÄÄR ju faktiskt bara en plastmatta man köper för två tusen. Inte en handvävd Röllakanmatta. Dessutom är ryamattorna tillbaka. Jag menar RYAMATTOR. Det var något av det absolut fulaste vi hade hemma. Tyckte jag då på det lattjiga åttiotalet. Det såg ju ut som om en smutsig afghanhund hade självdött under soffbordet. Nuförtiden skall ryorna höja mysfaktorn. Och trendfaktorn. Kommer gärna i rött, svart eller limegrönt. Jojo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar