Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med scrapbooks. Jag tycker oftast att man förstör foton genom att lägga in dem i snuffsiga böcker med mönstrat papper och pärlor och biljetter och fjädrar. Ett foto trivs bäst på en bit svart kartong i ett fotoalbum, basta. Men. Det finns människor som är urusla på att scrapbooka. Och så finns det de som är bra, eller iallafall är fulla av goda idéer. Likt Ali Edwards. Hon utmanade sina bloggläsare för en vecka sedan att dokumentera sitt liv i text och bilder. Utmärkt idé. Jag önskar att min mamma hade gjort det för trettiofem år sedan. Vad kul det hade varit att se vad vi gjorde på dagarna. Och vad vi hade för kläder på oss. Och vad man åt för mat. Och vad vi satt i för möbler. Eller jag önskar att jag själv hade gjort det för sisådär tio år sedan. Vad kul det hade varit att se vad jag gjorde på dagarna. Vad jag hade för kläder...ja, ni förstår. Så här blev Alis vecka (uuuuuuurk vad mycket marshmallows hon har i sin O'Boy, precis hela tiden, måste vara en babycraving, i Sverige har vi inte lärt oss det där med sockerbollar i den varma chokladen, pööööh). Jag skall dokumentera min med början måndagen den 13 oktober - då flytthelgen är över. Godnatt, godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar