Att beställa ett självmord.

Doktor Död har blivit rumsren. Välkommen till din självmordsklinik i Zürich. Dignitas har sedan 1997 hjälpt mer än 700 människor att begå självmord, och majoriteten av dem har varit utlänningar - det vill säga inte boendes i Schweiz. Det finns nämligen bara tre platser i världen där juridiken tillåter aktiv dödshjälp (Oregon, Belgien och Schweiz ) och Dignitas är den enda klinik som tillåter utlänningar att ta del av suicidalvården. Med tanke på att jag har varit engagerad i WNS så är det här med aktiv dödshjälp ett moraliskt dilemma. Å ena sidan har människan exklusiv rätt att bestämma över sitt eget liv. Å andra sidan är hon inte alltid kapabel att ansvara för det beslutet. En deprimerad människa har mindre livslust än en harmonisk dito. Och en depression kan man alltid göra något åt, vilket inte är fallet med ett fullbordat självmord.

Så moralen i det individuella självmordsbeslutet kan man kanske tvista om. Men ett företag som Dignitas har två stora skamfläckar som inte på något vis går att komma runt. För det första. De profiterar. Det är alldeles väldigt skändligt att mjölka pengar av människor med dödsångest. För det andra. På Dignitas finns det uppenbara problem med de formella kraven för eutanasi, det vill säga aktiv dödshjälp i livets slutskede. I den dokumentär jag råkade se på kunskapskanalen verkar det som om företagets ansvariga inte riktigt ifrågasätter patientens alternativ. Och det här är viktigt - en person som begår självmord har ingen ångerrätt. Det är inte så att man kan ändra sig dagen efter och lämna tillbaka varan.

Om jag själv skulle insjukna i MS, leukemi, Parkinsons eller någon annan sjukdom som gör mig oförmögen att ta mitt eget liv - tja. Då kanske frågan får en annan vändning. (Med tanke på Dignitas osmakliga marknadsföring kommer här ett tips till ledningen på företaget - varför inte stasa på weekendpaket för herr och fru, och efter söndagens kremering kan frun få med sig gubben hem som en liten diamant? A smashing hit if you ask me.)