Efternamn och deras ursprung.

Utseende är måhända skindeep och fullt av markörer. Ordval och språkbruk röjer klasstillhörighet och härkomst. Men. Även ett efternamn kan avslöja en del om en människas bakgrund. För att göra det lätt för mig. Svenssons är bonnläppar i rakt nedstigande led. En Lindberg eller Åberg härstammar garanterat från borgare och hantverkare. En Gedda eller Lagerfeldt är av adligt ursprung, en Levin har en präst i släktträdet och Sundin kommer från en soldatsläkt.

Jag är bonnläpp. Andersson är Sveriges näst vanligaste efternamn och var från början ett s.k. patronymikon – det vill säga ett fadersnamn som markerar vem fadern är (namn baserade på modernamnet benämns metronymika och finns som bekant fortfarande på Island). Ett patronymikon kunde inte ärvas, och var vanligt i allmogen ända fram till 1800-talet. I praktiken lagstadgades patronymikon bort först på 1900-talet. Minsann.

Efter år 1521 började högreståndsmän ta efter seden i Europa att ärva efternamn och övergav så patronymikon. Adeln använde bilderna på sina vapensköldar som efternamn, gärna i kombination med åldrig stavning (symbolen vasakärve blev Vasa, oxen blev Oxenstierna, lagerbladet blev Lagerfeldt). På 1600-talet började även borgarna och hantverkarna ta sig släktnamn. Typiska borgerliga släktnamn i Sverige var tagna från naturen. Ofta var de var tudelade med förled hämtat ur ortsnamn och efterled ur naturnamn: Sjöberg och Wetterstrand.

Knektar och soldater fick namn efter naturfenomen (Höök), krigiska egenskaper (Modig), utseende (Högman) eller befälets humor (Faslig eller Dunderhake eller Kask). Vanligt var också att få namn efter roten. Roten Sundby i Södermanlands regemente har givit soldatnamn som Sundquist och Sundin. Präster använde grekiska och latiniserade former för att visa på sin lärda status (Tiliander är exempelvis det latinska namnet för lind).

Så. I Sverige dominerar son-namn och knektnamn. Folket var länge en homogenitet som avlades av bönder, statare och fotsoldater. En och annan vallon, fransman och tysk förirrade sig in i genetiken och ändrade ett och annat efternamn. Men. Den svensson som vill hitta något intressant i släktforskningen får nog ägna sig åt reinkarnationsforskning. Eller gifta in sig i Ali Hussein-släkten

Fotnot 1: Andersson har efternamnsnamnsdag den 4 juli. Grattis till mig själv och alla de andra 274 000 anderssonarna i Sverige.

Fotnot 2: Vapenskölden till inlägget tillhör ätten Bildt. Hade ingen aning om att han var adlig. Ätten Geddas vapensköld hittar man på riddarhusets hemsida. Det finns ju mer eller mindre estetiskt tilltalande sköldar. To say the least. Anderssonska ätten skall ha en röd och en vit ros. Precis som i sagorna.