Skillnaden mellan Rosing och Gynning.

Gatusmarta blondiner förstår att stärka sitt varumärke och tjänar bra med pengar. Blondinbella tar hjälp av pappa. Gynning av mamma. Silvstedt förstår pr-värdet av parparazzis. Whalgrens tandtråd och hårfärg gör mig varken köpsugen eller glad, men ger säkert skönt klirr i familjekassan. Dummare blondiner får inte så mycket reklamerbjudanden men är alltid garanterade en plats på valfri löpsedel. En scandal beauty är till skillnad från en Scorupcco högljudd, tydligt plastikopererad och skör. De behövs som referensramar och skvallerobjekt för oss andra. Något mindre kända.

Varför är det då så att vissa kändisblondiner lockar fram så mycket indignation, när andra med tiden respekteras? Jag trillade över Åsa Linderborgs reflektion över storebrordamerna Rosing och Gynning. Hon tänker sig att skillnanden dem emellan handlar om klass. Gynning har med sig kulturkapital från ett överklasshem, emedan Rosing är ett arbetarklassbarn. Bekräftelsebehovet finns hos båda. Men självförtroendet och vägen ut i rampljuset skiljer sig åt. Kanske lite som att jämföra Paris Hilton med Anna Nicole. Det är värdefullt att födas in i en överklassfamilj - om inte annat kommer status och fina kontakter redan i nappflaskan. Caroline af Ugglas har i stort samma bakgrund som Carolina. Men har valt ett annat rampljus. Det där med självkänsla och självförtroende får bli stoff för ett annat blogginlägg.